Jag hade en vän en gång som sa till mig att leva fullt ut och aldrig glömma att tiden som går aldrig kommer tillbaka. Han lärde mig att jag fick säga och göra precis vad jag ville ”om du älskar, gå dit säg eller skrik jag älskar dig !!!” han sa till mig att aldrig ångra. Att tänka över en situation ordentligt och att komma ihåg att de beslut jag tagit var det rätta, just i det ögonblicket.
Så jag tror inte att vi ska förstå orsaken till allt som händer. Det är därför livet är så oförutsägbart. Man kan fråga sig varför? I i slutändan står du bara där, fortfarande utan svar. Så det enda du kan göra är att leva fullt ut. Det är stor skillnad på tid och pengar eller andra materiella ting. Tiden går inte att spara för att använda den längre fram …eller hur? Vad händer om du sover tio timmar och sedan försöker spara resten av dagen genom att inte göra något alls? Vid slutet av dagen är de outnyttjade timmarna borta för alltid.
Tid rör sig i samma riktning som en stor flod. Det går inte att stoppa den, och man kan inte heller utnyttja varje droppe av den som flyter förbi. ………….. precis som när man försöker hålla sand med händerna. Den tid man får måste man använda till att göra exakt det man vill. Och det enda hindret är oss själva. Det finns personer som skjuter upp saker och ting …….
Personer som fastnar i ”mellan läge”, är de som aldrig hoppar för det e skit rädda för att bli brända för att det en gång blev det. Eller så är de bara fega. Dessa personer har som vana att alltid skjuta upp en svår uppgift som de ställs inför. Som viljan i en emotionell känsla de bär inombords.
De fastnar i ”mellan läge”, där det vet att de känner ”jag vill ha”…… men tvekar …..där stannar det kvar ………och väntar………. väntar......Att när det väl vaknar till, är stunden förbi för länge sen …..
De lever i en slags press, stress stund. När de känner att stressen och pressen inför en uppgift ökar, förtränger de den och njuter av sin nya lediga tid, tills pressen återkommer. De lever i paus. Och timmarna flyter förbi som en stor flod … de viktiga stunder försvinner i deras liv. När det vaknar upp eller kommer på det, jobbar de intensivt för att i snabb försöka hinna ikapp sig själva….. . De kämpar med frågor som en vanlig pressad trött hjärna inte är beredd att besvara. Urladdningen kommer när de inser att stunden är förbi.
Eftersom det är människor som levt så här så många gånger känner det igen sig. Så när en ny vilja, känsla dyker upp igen lever de samma procidur . Precis som de var elever i en skola som inte får flytta upp till nästa klass. Och förstå mig rätt alla fastnar en stund men många stannar kvar i ”tvekan”, för att de aldrig vågar hoppa helt o hållet.
Javisssstttt! Och ni tycker !lilla Javi nu e du ute o cyklar? Eller Javi vem fan tror du, du e?”
Men jag kom på en sak igår: jag har aldrig varit sån. Jag var den där töntiga flickan som vuxna frågade vad jag ville bli när jag blev stor och jag svarade ”sångerska”. Punkt slut. Tro ni mig inte fråga mamá. O visst jag blev inte Madonna. Mitt första rockband blev inte Level 42 men jag hoppade. Jag hoppade redan som fem åring. Men jag har alltid fått skit för att jag levt och trott på min sak?!!!!!!
Men det är klart ibland behöver vi skjuta upp vissa saker eller kanske allt, för fysisk sjukdom eller känslotillstånd. Och vi har alla behov av avbrott från vår dagliga rutin ibland. Men fastna inte där. Timmarna, tiden har ingen paus knapp.
Ta din tid, gräv ner dig, få ångest, gråt tills det gör ont i ögonen…………………… sen räcker det.
Ha inte låg självkänsla och skäms inte över dig själv. Alla gråter nångong , alla har problem. Jag låter helt enkelt inte folk köra över mig hur de vill utan att jag försvarar mig för jag har kraft att sätta emot. Jag argumenterar för min sak och är duktig på det. För att om inte jag tror på min sak, vem ska göra det då?
Det jag vill säga: Hellre ett misslyckat försök än en outnyttjad chans, våga ta chanser. Och jag pratar inte om karriär jag pratar om livet i sig för att få en chans att göra det du skulle vilja uppleva, visa framfötterna, göra sig sedd, kalla det vad du vill. Sluta fega …..
Visst ja frågorna kommer som: Men skulle jag våga? Tänk om jag inte skulle förstå någonting av vad alla pratade om och göra bort mig totalt inför alla? Tänk om hon inte vill ha mig? Så här kan jag inte gå ut?
Så när du då har en vilja, känsla framför dig. Låt den inte flyta iväg, ta tag i den. Lev stunden… den kommer inte tillbaka. Fega inte ut i sista stund, som många gör. När du har något framför dig som du vill ha….. ta sats hoppa. Tänk inte för mycket …...
Man måste våga misslyckas för att kunna lyckas, man måste våga ta en risk att göra bort sig eller våga ta en chans man när får eller ser en. Ibland kanske man måste skapa sina egna förändringar, men det kanske kan vara värt det om det gäller något man verkligen vill? Men ta steget hoppa, jag har gjort det många gånger trots att jag varit nervös för att det skulle sluta i katastrof. Tveka inte så mycket det du har framför dig just nu kanske redan e borta?
Jag gick upp ganska tidigt …. Efter ragg dusch var jag på väg till Centralen i en för okänd stad. . Det roliga är ju att det verkligen inte e likt mig att bara sticka iväg sådär….... … Riktig fin stad helt sanslöst fin att gå omkring i …..:) …..
Jag hann landa innan jag far iväg till Borås ………. som väntade med en allt för liten scen. Jag hade nog inte föreställt mig något pyttelitet mörkt rum med lågt tak och jag antar att det var för att de hade hyrt mig med dansare!!!!! Hur kan de missa vad som står i presentationen? Så när jag anländer stod jag som en pinne och stirrade på den fyrkantiga scengolvet 5X5 m.
Men öppen mun.………... Bblllääääää!!!!!Det låter som om jag är pedantfreak nu, och det stämmer ju inte riktigt. Som tur e sms han hela tiden….hm han måste bry sig. När jag soundcheckar går klacken av skon, snurrar för mycket så jag ramlar ner och slår in knäet i golvet med glass splitter. Ännu mer irriterad när jag måste ner o sjunga o missar halva rullen på 5:an med favo- Latinan J.Lo……………. dessa jobb ger mig inget….
Trött….. på min existens och finner mig bara vara en patetisk plast latina = nolla. .
men saknar inte alls mina gamla dansare =)…..Slumrade till i bilen på väg till mamma. Måste skriva ut massa sånger till imon, buhuuuuuuuuuuuuu
….Men igår hade jag en super- galen kväll med min 2 ½ …. Gitarrer i mängder men inga headset fanns?!!?? Drack gott vin och åt jordnötter. Så kroppen kliar! Helt fantastiskt! kväll ...Mr Yamaha visade hela tjocka släkten för mig. Och bjöd av hans godaste apelsinhalva. …………… Åh jag sitter här och ler nu! Vilken underbar känsla .... inte visste jag att 1 plus 1 = 2 ½ ??!!!
American ”a lá Javi”muffins 12 stora muffins
4 dl vetemjöl
2 dl socker
½ tsk salt
2 tsk bakpulver
1½ dl mjölk
1 ägg
25 gr margarin
Ca 2 dl djupfrysta bär
Blanda mjöl, socker, salt och bakpulver i en bunke. Vispa ihop mjölk och ägg. Rör ner tillsammans med det smälta smöret. Vänd försiktigt ner de frysta blåbären .Häll smeten i 12 stora muffinsformar. Grädda i mitten av ugnen i 200-225 grader i ca 20 minuter. Låt muffinsen svalna och sedan är det bara att hugga i. Du kan byta ut bären mot andra bär eller choklad.
